Det är så tyst i stugan när jag stiger in. Jag hade lämnat frysen på med matvaror, från förra gången vi var här och den brukar surra lågt, men nu är det dödstyst. Det är annandagen 2011, dagen efter stormen som ödelagt stora ytor skog i Sverige och särskilt i Södra Norrland. På väg hit hade vi sett stora granar och tallar ligga som plockepinn på hyggen, över hus och vägar.
Jag försöker tända ytterlampan och i hallen men ingenting händer. Det känns kallt i stugan fast vi satt på värmen via telefon. Det tar några sekunder innan jag fattar att vi inte har någon el!
I nästan tre dygn får vi smaka på hur det känns att inte ha tillgång till, den idag självklara, elektriciteten. Och jag skäms över hur dåligt utrustade vi är när det går upp för oss att det blir både mörkt och kallt i stugan. Den nyinstallerade täljstenskaminen räddar oss från värsta kylan då vi eldar i den kontinuerligt. Trangiaköket finns på sin plats men bränslet, T-spriten, är slut! Vi letar efter något bränsle att kunna laga mat på och bilens spolarvätska fungerar ganska bra att koka på. Långt inne i ett skåp hittar vi den gamla fotogenlampan men lysfotogenen är också slut. Ljusstakarna fylls med ljus och värmeljusen gnistrar som stjärnfall på brickor och fat. Lite stämningsfullt blir det allt med alla ljusen men det blir också tidigt läggdags, när mörkret blir för kompakt att kunna göra något, som kräver ljus.
Med denna erfarenhet av att vara så illa utrustad har jag sammanställt listan till ett Nödpaket som vi kommer att ha i stugan och får inte förbrukas förrän i nöd. Den kan kanske vara till nytta för er andra stugägare. Du kan läsa listan till nödpaketet här.
Med hälsningar från Anita Forssell